Toppen är nådd

Take a deep breath, tell me what you smell.
I smell a good time in my life.
If this is not called happiness.
I don't know what it is.





Snälla förstå mig

Igår var en sådan dag. Sprängfylld av känslor som jag inte kunde hejda. Nära att bryta ihop. En önskan att vilja bli liten igen. Krypa tätt intill mamma och pappa. Bli klappad på huvudet och känna trygghet av en lugnande röst. Säga förlåt för alla gånger jag har sårat och i frustration skrikit ut min ilska. För alla gånger jag aldrig visat kärlek, respekt eller uppskattning. Det är just det som gnager inom mig. Allt står skrivit på ett papper. Med bläck.

Långt iväg och vandrandes i självständiga skor dyker ofta en hastig uppenbarelse upp om vad och vilka som betyder här i livet. Idag var det som menat. Regnet öste ner och gatorna stod tomma. De gråa molnen gjorde känslan mer intensiv. Men jag kände mig mer levande. Regndropparna smekte min kind och ett hav av samvete dränkte mig. 

Jag vet. Jag måste. Måste hålla hårt om det finaste jag har. Med händerna fulla av rosenblad ska jag sprida min kärlek. Jag vill att ni ska veta. Jag vill att ni ska vara lyckliga. Ni skapade mig och jag är genom livet menad att behandla er väl. Vi är trots allt det viktigaste som finns för varandra.


Jag hjärta tomat

Jag drömde om stark kärlek till en man med tomathuvud.
Ja, en kropp med ett tomatansikte.
Inte ett generat ansikte. 
Bara en helt vanlig tomat. 

Om du må vara han på bilden
(föreställ er en tomat) med kaffe och en bok.
Kontakta mig. Ha! 
Tror innerligt att du finns där ute, någonstans. 
Kysser en groda så länge.



Live now

Try to see the past as a room separate from the one you live in now.
You can go in there but you don't live there any more.
You can go visit but it isn't home any more.
Home is here now.
/The rules of life



Steget

Så rädd att jag ska glömma bort dig 
Du är så långt bort just nu
Vill ha kvar känslan inuti mig
Allt som är kärlek ger du.



Leva + kvinnor <3






Ett enda ord. Inspiration.

There is another world, but it is in this one


 
 


 
 
Låter mig sväva iväg. Leker med mitt sinne. Helar min kropp.

Be good or be gone

ASVIKTIG fakta om mig och generella tankar (ja, vore ju förargligt att bortse från detta). Neh, men tänkte att det kanske kan komma till nytta, eller inte... Hur som haver. Här är jag.

 Är ingen höjdare på att planera. Avgudar att gå efter känsla.

 Är vegetarian. Äter dock fisk någon gång i veckan. Då hör jag från ovan "Men då är du ingen riktig vegetarian, det heter ju pescetarian och fiskar lider också" Jo, tack för informationen och förlåt för att jag inte är som du vill att jag ska vara. Omega3 är bra och jag ska inte behöva förklara mig hela tiden, waaah!

 Får ofta, eller ofta och ofta. Men inte allt för sällan höra att jag är konstig/galen. Tar dock det som en komplimang. Har ju en tendens att go nuuuuts!

 Förstår absolut inte hur kvinnor, i flesta fall, kan tycka att "femtio nyanser av honom" är bra. Vad i... Jag lyssnade på några kapitel av ljudboken och spolade fram till slutet. Men det var ju bara ren förnedring?! Eller är det bara jag? Va va va? Här blir det ingen awesome bild med en kopp kaffe och boken liggandes vid sidan. Läs "konsten att vara kvinna" istället vet jag.

☮ Hoppas att jag en dag ska gå in i Australiens stolthet, Matt Corby på Melbournes gator. Han har ju långt, uppsatt hår dessutom. Mu-mu-mums. Men nej, i mina drömmar.

☮ Kan tänka mig att bosätta mig vart som. Förutom där jag inte hör hemma. Där mitt hem var förr. Ding!

☮ Trivs ofantligt bra i min ensamhet. Känslan att vara självständig är oslagbar. Känner endast att jag behöver någon som ger mig lite beröring (massage, mmmmh) goda råd och omtanke, så som Greta. Det räcker gott och väl.

☮ Ska INTE bli hemmafru.

☮ Tycker om att googla fakta. Allt från att omhänderta möss till historiska händelser.

☮ Analyserar lite för mycket ibland. Har mestadels överflöd av tankar i huvudet. Därav alla anteckningar i mobilen, på papper och runt omkring.

Vet inte hur andra ser på mig. Men jag känner välbehag av att leva som mig själv. Viktigt att poängtera. Hoppas ni blev klokare, ha ha!




Skicka vidare din godhet

En dag ska jag berätta för mina barnbarn om hur världen fungerar. Jag ska berätta om hur människor är menade att behandla varandra, hur världen ser ut, om obalansen som råder, om allt som finns att utforska, om gott och ont.

Jag måste också med en klump i magen berätta om sociala medier. Om vilken makt det förmedlar. Om att det överallt sprids pornografiska bilder, ständiga trakasserier och förnedringar, om ett snedvridet samhälle OCH SÅ VIDARE (MÖÖÖÖÖÖ!!!). Ska jag dessutom på det behöva berätta att "När jag var ung, ja då härjade en utmaning om att nominera folk till att dricka öl, filma detta och publicera." Hrm?!

När jag i min fantasi istället vill kunna säga "Vet ni vad ungar? När jag var ung utvecklades någonting fantastiskt. En vissen blomma blommade på nytt. En organisation "Pay it forward foundation" startades, skrevs till bok och blev till film. Många visste inte om organisationens existens. Men filmen blev till succé. Efter ett antal år av tystnad väcktes kampanjen åter till liv och spred sig som en våg över hela världen. Det hela började med att en person utförde goda gärningar för tre utvalda personer som i sin tur skickade vidare. Detta bidrog till en lite bättre värld för alla."

Håll det på minnet. Sprid goda gärningar. Visa din godhet för världen. Hoppet har ännu inte brunnit ut. En vacker dag, kanske. Vem vet. Jag, du, vi tillsammans.





They are flying away




If you couldn't see fire of life in my eyes.
I won't wait for you.
It was all untrue.

Love to love you

Jag kan verkligen se framför mig hur jag i framtiden bor på landet, springer omkring naken på fälten, sniffar på blommorna, gör den dagliga glädjedansen, vistas i naturen. Ja, listan är lång.

Men jag må säga. Melbourne är ett ställe för mig. Jag har ägnat en del tankar, men aldrig riktigt känt den svidande känslan av saknad att träffa bekanta så fort jag vistas utanför dörren. "Aaah, vad fanken. Idag känner jag inte alls för att babbla med andra. Bäst jag gömmer mig bakom en tidning"Här är det andra bullar.

Och om du har lust kan du experimentera med din personlighet/stil från dag till dag. Du kan med glädje ha på dig en kanindräkt. Eller varför inte låtsas rida fram på en häst med cowboykläder. Här existerar inte de oskrivna normerna i samma utstreckning. Det faller sig naturligt att vara den man vill. 
 
Samtidigt, om du inte självmant väljer ensamheten behöver känslan aldrig komma krypandes. Nya människor väntar runt hörnet och en välkomstskylt är alltid i sikte. Gatorna är fyllda med unika människor, i ett njutfullt tempo. Här springer inte människor omkring i sina bubblor. Här är man synlig. Möts av andra, nyfikna ögon. Som pricken över i:et behöver du dessutom aldrig känna dig uttråkad. Det finns alltid något nytt att utforska, från att besöka ett mysigt café till att hamna på en cool bar.
 
För att inte tala om parker. När jag passerar en park, möts av lugnet. Då finner jag mig själv. Min kropp fylls av frid. Parker som omringas av rusningstrafik. Men inuti är det som bortglömt. Folk lunkar förbi, tyst och lugnt. All negativ energi tynar bort. Så jäkla befriande. Ta mig till en park och jag är din. Typ.

Melbourne, jag vet när jag älskar och jag älskar dig!



Be what you be, in all that you are

Ibland suckar jag djupt av den här viktnojan som härjar. Jag har tydligen riktat in mig på andra saker här i livet. Sådant som nyttjar, ger mig kunskap och erfarenhet. Under min tid på resande fot har jag blivit rikare på det mesta. Kärlekshandtag och kurvor, men viktigast av allt; lärdomar och lycka.
 
Att lägga på sig är klart svårt att undvika. Någon tyckte att jag såg mer mänsklig ut. Det tackar jag för. Gött att se mänsklig ut när man är människa. Någon påpekade att jag såg bedrövlig ut, åt som en man och som den saftiga mosen på toppen var jag dessutom matmissbrukare. DING! Två killar vevande ner bilrutan och skrek "your legs are moving" x3 när jag var ute och gick. No shit! Vet inte hur det annars fungerar. Ska prova att rulla fram nästa gång. En annan sa "skämtsamt" att jag hade för tajta kläder på mig för min kropp. Tio sekunder senare rann tårar från min kind. Jag grät över mänskligheten. Men utöver det har jag nästan bara träffat vänliga människor, som faktiskt kan se glöd i mina ögon. Det, det är najs!
 
Jag har tänkt fram och tillbaka. Velat yttra mig, men avstått. Jag är en person som mestadels inte dras ner av idioti. Men vissa saker är, trots att man inte vill, sjukt påfrestande. Det är ju helt absurt när man tänker efter. Vafan, vi kan väl lägga energi på viktigare ting och vara glada över livets alla härligheter istället. Jag kan säga som så att jag trivs ofantligt mycket bättre med mig själv och mitt tänkesätt nu. Jag vet knappt vem jag var och en smal kropp gjorde mig inte gladare.
 
Ps. Jag vill bara påminna. Helst banka in i huvudet. Tanken är att vi ska vara nöjda med oss själva. Lite stöd och hjälp på traven skadar dessutom inte. Bra, nu vet ni. Tack och hej!
 

Nyttigt för själen

 
 
Skön känsla när man möts av någon med liknade musiksmak. Vilken fin fredag och jag kände mig alldeles ljuvlig i kroppen av att vara fri. Koreansk mat, godheten till det och dessutom härligt sällskap bestående av svenskar. Jag kan säga att det inte alltid är det lättaste att vara skåning. Vartannat ord får man till svars "va?" och folk har en tendens att upprepa vad som sägs för "det låter så jäääääkla roligt." Tjo ko! Visste inte att det finns en facebooksida där medlemmarna vill gräva bort Skåne. Schyrre! Men det har även sina fördelar att vara från Skåne. Vi har ju trots allt Johan Glans och David Batra att vara stolta över. Vi förstår varandra med andra ord. JAAAAAOMEEEEN!

Learn how to dance in the rain

Lever för tillfälligt som en nattuggla. Jobbar sena kvällar på en restaurang/café precis utanför ett casino. Vilket resulterar i mycket folk, vilket i sin tur innebär att det är öppet hela natten lång. Ibland undrar jag varför folk tvunget ska köpa bakelser mitt i natten. Där ska jag stå och se ut att vilja sälja så mycket kakor, tårtor, glass med mera som det bara går. Kom och köp för fan.
Annars. Inga större tabbar, bortsett från att jag spillde en hel iskaffe över mig själv. Klumpedunsen själv. Han som har fluffigt hår och sjunger "I'm sexy and I know it" köpte glass av mig. Alla andra var upptagna med att ta kort. Om det varit Johnny Deep hade jag slängt glass på honom och tagit mig ett smakprov.
 
Att göra precis vad jag känner för kommer alltid att vara välkomnat. Lediga dagar är vad jag ser fram emot. Måste låta endorfinerna flöda. Jag kan inte låta jobbet ta över, men måste låta det ta en stor del. Har ju inte working/holidayvisum utan anledning. 
 
Vi ses när vi ses!


We can get lost togheter

2013, liggandes i ett STORT kuvert i säkert förvar. När jag känner mig frusen och kall ska jag med glädje lägga det i mina händer, öppna, se tillbaka och minnas det som fastnat på näthinnan och gjort avtryck i hjärtat.
 
Nyårsafton 2012-2013. På andra sidan jordklotet, mitt ute i ingenstans. Planerna om att få fira nyår utanför Dalbeg gick hastigt upp i rök. Nu i efterhand vill jag absolut tacka vår före detta chef Johan för att han känslokallt lämnade kvar oss på farmen. Det som utvecklades från och med då fick mitt hjärta att le med smilegropar. Därefter formades min kommande tid, mitt år. Gnistor blev till lågor och eld.
 
Ett halvår innefattande ton av blandade känslor. Men utan tvekan min bästa tid. Jag fann en stor del av mitt rätta jag. Fick bekräftat att min tvilling är min mest värdefulla gåva. Möten med helt obeskrivligt bra människor. Lärdomar och erfarenheter i massor. Väl hemkommen var jag helt tom. En tid var jag som förlorad. Det kändes som jag tappade bort mig själv på vägen. För att inte göra det så förbaskat dramatiskt fick jag rent ut sagt, men inte bokstavligt talat bajs kastat i ansiktet. Rengöringsmedlet gjorde det inte bättre. Det sved bara mer.
 
I det stora hela resulterade hemfärden i en fin sommar med många, fina ansikten med ljuvligt inre. Jag fick se lite mer än vanligt av Sverige. Fick efter lång väntan och längtan möta Timmy, hans fantastiska familj och vänner. Återförenades med någon som stått mig nära, gled sakta isär från en del kära. Insåg att familjelyckan blev efter tid och kraft till ny och starkare. På återseende sa jag och lämnade landet igen. Den här gången med min närmaste vän Hanna och det med all tacksamhet. 
 
Det kan vara så att jag spenderat allt för mycket tid bland träd på farmen och jag må låta tokig. Men det kan ju vara kul att se sig själv som ett träd. Ett vandrande träd. Från att vara ett frö till att gro och bli ett stadigt träd med stark stam. Min rot är ännu inte djupt nergrävd, men trots hårda vindar kan grenarna hålla mig i balans. Året som gått är året jag har växt mer än någonsin, vidgat mina grenar, mött så många nya trädvänner. Året som mitt träd fått uppleva så mycket solljus, som fått klorofyllet att flöda. Men även stunder som fått löven att ändra färg och sakta falla till marken. En stam som fått inristat ett hjärta och senare ett streck igenom. Som trots åsknedslag visat sig vara ett lyckligt träd med nya färgglada löv.
 
2014, jag tror på dig. Men det svider lite att veta att jag inte kommer att få träffa min familj, min systers familj, lilla bebisen, mina vänner och släkt. Vi får hoppas att jag får omfamna er som ett fint avslut på året. Men framför allt, tack till er som var delaktiga 2013! 
 
 
Elden hölls vid liv av så mycket hopp. Men hoppet slukade elden som brann så fint.